En massör behandlar främst i avslappnande och friskvårdande syfte.
Kroppens mjukdelar bearbetas för att lösa upp muskelspänningar och öka rörligheten. Massören har grundläggande kunskaper om massage, anatomi, rörelselära och fysiologi.
En medicinsk massageterapeut har mer än dubbelt så lång utbildning som en massör (minst ca 9 månader) och djupare kunskaper i anatomi, rörelselära, sjukdomslära, skadelära, fysiologi och muskelfunktionsdiagnostik. Utöver massage, praktiserar man ytterligare terapeutiska metoder som pressur (triggerpunktsbehandling), muskeltöjningar (neuromuskulära tekniker) och idrottsmassage.
Massageterspeuten arbetar med behandling av mer specifika, komplexa skador och besvär i rörelseapparaten, jämfört med massören. En massageterapeut kan utföra en grundlig undersökning av hållning, ledrörelser och muskelfunktion för att utifrån detta komma fram till en hypotes och föreslå lämpliga åtgärder. Man behandlar med massage och neuromuskulära tekniker och kan ge råd om ergonomi, träning och stretching.
Behandlingsmetoderna är delvis likvärdiga med de som används av andra terapeuter inom manuell medicin, som sjukgymnaster och naprapater. En massageterapeut arbetar dock bara med kroppens mjukdelar och inte med tekniker som är riktade mot skelettet (manipulation).